Meerlovee

Mer kärlek, mer love.

Vi hade bara ögon för varandra

Jag hade alltid varit lite blyg av mig, den där tjejen som satt i ett hörn och bara lyssnade. När det var en mindre grupp var jag nog så aktiv, vi hade livliga diskussioner om det mesta här i livet. De flesta av mina vänner gick på universitetet, och en del av oss bodde ihop. Det blev så mycket billigare när man kunde dela på hyra och elräkningen, även om det var jobbigt ibland med bara ett badrum när vi alla tre skulle ut.

En kväll hade vi fest hemma hos oss, en sån där minnesvärd tillställning när hela stan verkar ha kommit. Men vi var inte så mycket för att supa oss fulla och härja, och vi höll oss därför med en umgängeskrets som var ganska lika oss på det området. Därför dracks det naturligtvis en hel del vin, men det var ingen som blev sjuk eller började dansa på borden. Alla hade det bara trevligt och samtalsnivån steg ganska högt upp till taket. Jag satt som vanligt i ett hörn och njöt av scenen, utan att själv prata så mycket.

Då kom det en kille och satte sig bredvid mig. Han hade en liten tallrik med chips och popcorn med sig och sträckte tyst fram den till mig. Jag tog ett par stycken och sa tack. Vi satt sedan där och mumsade på våra chips och tittade på folk. Plötsligt sträckte han fram handen och sa: “Anders Stenfeldt, ekonomistudent, andra året.” Jag började skratta och skakade hand med honom, samtidigt som jag sa att jag var också ekonomistudent, men bara första året. Han sa att han kunde överse med min ungdom eftersom jag var så söt.

När jag såg lite tveksamt på honom sa han med allvarlig min att han faktiskt menade det. Han hade sett mig sitta där i hörnet och hade genast fattat tycke. Däremot ansåg han att den inre personen var långt viktigare så därför hade han tagit mod till sig och satt sig bredvid mig. Vi pratade lite om de olika lärarna vi hade samt kursmaterialet. Det visade sig att han hade en hel del att säga, och det hade även jag! Så vi satt där i hörnet och lärde känna varandra medan festen fortsatte runt omkring oss. Vi varken såg eller hörde något, utan hade bara ögon för varandra. Det var början till många, långa stunder i hörnet, men jag var aldrig mer ensam.