Meerlovee

Mer kärlek, mer love.

Vi dansade och pratade, och det hela kändes helt rätt

Att man kan hitta kärleken nästan var som helst har jag hört flera gånger. Men att jag skulle snubbla på den när jag satt på akuten hade jag aldrig kunnat drömma om. Snubbla kanske inte är rätta ordet, men det var orsaken till att jag befann mig på sjukhuset en lördagskväll istället för att vara ute och dansa med mina kompisar.

Jag hade gjort mig i ordning för en utekväll, luktade gott och hade fixat håret. Men på vägen ner från mitt sovrum så halkade jag i trappan och stukade foten. Vanligtvis så svär jag inte, men det var bra nära när jag såg hur vristen började svullna upp och bli mörkröd. Mamma insisterade på att ta mig till akuten, hon sa att det inte såg bra ut.

Eftersom jag inte hade någon livshotande bakteria så fick vi sitta och vänta ett tag. Mamma gick ut för att handla lite frukt och annat som vi kunde äta, och jag satt och bläddrade i en veckotidning som någon glömt. Bredvid mig satt en ung kille och såg ut som om han sov. Plötsligt tittade han på mig och frågade om jag ville ha en chokladbit. Jag stammade fram något om att han inte skulle oroa sig för mig, men han upprepade frågan och höll fram en chokladkaka.

Det finns inget bättre sätt att börja prata än över en chokladbit, och vi blev snabbt bekanta med varandra. Krister hade brutit revbenen ett par dagar tidigare när han åkte motorcross, och det kändes inte bra ikväll. Han ville inte vänta till måndagen utan hade bestämt sig för att låta akuten ta sig en titt på det. När det väl blev hans tur så hade vi utbytt telefonnummer och bestämt att vi skulle träffas nästa lördag om vi båda mådde bra.

Doktorn fixade mitt ben och sa att jag skulle vila i tre dagar och sedan borde det vara bra. När lördagen kom så gled jag ner för trappen, med ett krampaktigt grepp om ledstången. Men inget hände, så jag och Krister kunde träffas. Hans revben hade läkt och vi hade det riktigt kul på klubben. Vi dansade och pratade, och det hela kändes helt rätt. Därefter började vi ringa och prata med varandra så gott som varje dag, och träffades allt mer ofta. Nu har vi varit ihop i sju år, har en liten bebis och pratar fortfarande om den där chokladkakan vi åt på akuten. Vem hade kunnat ana att min stukade fot skulle leda till lyckan?