Meerlovee

Mer kärlek, mer love.

Men sen hände något, jag blev kär

Jag satt och frös om händerna.

Som vanligt hade jag försovit mig, men denna gången lite mer än vanligt. När jag vaknade var jag nämligen redan försenad, visserligen bara med någon minut. Men jag visste ju att innan jag skulle vara redo att ge mig av så skulle jag vara långt mer försenad än så.

Egentligen är jag väl fortfarande ganska dålig på att förbereda saker och ting, men på den tiden visste jag knappt vad förberedelse var. Vilket i normala fall kanske inte är så bra, men denna dagen skulle faktiskt min dåliga förberedelse leda till att jag för första gången fick träffa han som skulle bli den stora kärleken i mitt liv.

För i min hast fick jag inte med mig några vantar till skridskobanan som jag den dagen skulle besöka tillsammans med två av mina bästa vänner. Och nästan, med bara lite hjälp av min ibland galna fantasi, så kan jag fortfarande komma ihåg hur mycket jag frös om fingrarna den dagen. Trotts att det nu är mer än elva år sen.

Huu! Det var ruskigt kallt, men sen hände något, jag blev kär. Säkerligen frös jag fortfarande om fingrarna, men inte tänkte jag på det, inte då. När han gick fram till mig och gav sig sina egna vantar, som en vit riddare, haha. Han som senare skulle bli min man.

Tydligen så hade han varit vid skridskobanan en ganska lång stund, men jag hade inte lagt märke till honom. Men efter han kommit fram till mig och gett mig sina vantar (Som jag fortfarande har kvar!) så var han allt mina ögon, tankar och känslor kretsade runt.

Jag försökte faktiskt ge tillbaka vantarna innan jag och mina vänner skulle lämna skridskobanan, men han tackade nej.

Behåll vantarna och låt mig bjuda ut dig på en dejt istället.

Självklart tackade jag ja! Och nu har vi varit gifta i mer än sju år!