Meerlovee

Mer kärlek, mer love.

Kärlek, fast inte vid första ögonkastet

En del säger att de visste redan vid första mötet att det här var den rätte. Kärlek vid första ögonkastet, men för mig var det precis tvärtom. Första gången vi träffades gjorde han mig så arg att jag nästan skällde ut honom. Och det betyder att jag var riktigt irriterad, för jag höjer aldrig rösten. Faktum är att jag är känd i min vänskapskrets för att vara tyst och nästan lite reserverad.

Vad hade han gjort då som gjorde att mina känslor (dock fel sorts) kom i svallning? Jo, jag hade reserverat bord på en trevlig liten lunch restaurang som ligger i närheten av jobbet. Den brukar alltid vara full, så om man vill vara säker på att få plats måste man ringa först. Den här dagen hade jag stämt träff med en god vän som jag inte sett på år och dag, och hade bett chefen om att få ta en lite längre lunch så vi riktigt skulle ha tid att prata. Men när vi kom fram till restaurangen så sa de att det inte fanns något bord ledigt, för någon hade satt sig vid vårt bord och ville inte gå därifrån nu. Eftersom bordet var precis i närheten så tog jag mod till mig och konfronterade mannen. Han sa bara att han var så trött och inte klarade av att stå i kö och vänta. Maken till fräckhet hade jag aldrig varit med om, men trots att jag helst ville ta tag i hans slips och rycka upp honom från stolen så sa jag bara att han var oförskämd och väntade sedan tyst i kön på att ett annat bord skulle bli ledigt. Ingen bra början på vår lunch, men till sist fick vi också sätta oss ner och njuta av maten och sällskapet.

Några dagar senare träffar jag honom igen! Vi var båda två bjudna till middag hos en gemensam bekant och det blev minst sagt genant när vi båda två kände igen varandra. Jag var hövlig men mycket kylig när jag skakade hand med honom. Eftersom vi hade ett par minuter innan det var dags att sätta sig till bords, stod vi och smuttade på våra drinkar. Han kom fram och bad att få prata med mig. Jag sa naturligtvis okej, men med både ansiktsuttryck och kroppsspråk visade jag tydligt att han inte var önskvärd.

Till min förvåning berättade han då att han faktiskt var ganska sjuk. Han hade hjärtfel och doktorn hade sagt att han måste vara mycket försiktig. Om han kände sig trött eller andfådd skulle han sätta sig ner direkt och vila. Han hade mediciner, så allt var under kontroll, men han skulle inte pressa sig för hårt. Den dagen på lunchrestaurangen hade han varit mycket trött och var därför tvungen att sitta ner. Han kunde inte stå i kö, men ville inte heller berätta för hela världen att han inte mådde bra. Därför var han glad att vi träffats igen för han ville verkligen be om ursäkt, han hade förstått hur arg och besviken jag var. Ibland sa han att han inte ens ville gå hemifrån för att inte löpa risken att bli andfådd någonstans ute på stan.

Naturligtvis smälte all min avoghet bort med en gång. Jag om någon förstod att man inte vill basunera ut sina personliga problem eller krämpor på en restaurang. Därefter började vi prata lite försiktigt om andra saker, vi kände ju inte varandra överhuvudtaget. Det visade sig att vi jobbade inom samma bransch, mer eller mindre. Jag var sekreterare på en läkarmottagning och han jobbade som försäljare för ett medicinföretag. Han hade varit inne hos oss en gång, fast inte under mitt skift. Eftersom han var ganska snygg hade jag nog lagt märke till honom annars.

Vi satt inte bredvid varandra under middagen, det var bestämda platser. Jag hade en ganska trevlig person till bords, men jag måste erkänna att jag inte helhjärtat följde med konversationen. Då och då stal jag till mig en glans i Fredriks riktning, ja det var så han hette. Ibland möttes våra blickar, men han var noga med att inte verka oartig mot sin bordsdam. Efter middagen utbytte vi telefonnummer, och redan nästa dag ringde han upp mig. Vi stämde träff på vår favoritrestaurang för lunch, den här gången ringde han och bokade plats.

När vi kom dit tvekade servitrisen lite, hon kände också igen honom. Han berättade lite tyst att han inte hade mått så bra men att idag hade han ringt och bokat plats. Vi satte oss ner och fortsatte vår konversation från dagen innan. Det var fantastiskt att upptäcka att vi inte bara hade jobbet som gemensam nämnare. Vi var båda mycket passionerade opera-älskare, och båda två hade vi säsongskort på Konserthuset. Det var därför bara naturligt att vi på vår andra träff gick och såg Madame Butterfly. Romantisk om än tragisk, men musiken är underbar. Ju mer vi lärde känna varandra desto starkare blev våra känslor. Trots att vårt första möte inte hade varit kärlek vid första ögonkastet så kunde vi helt klart säga att det var intresse vid andra, eller kanske tredje, ögonkastet. Egentligen spelar det ingen roll. Vi är mycket lyckliga tillsammans nu med våra två barn och tre hundar.