Meerlovee

Mer kärlek, mer love.

Hon, liksom han, var jättenervös

Ivar läste igenom mailet igen. Han hade mailat Emma i tre månader nu, och hon hade mailat tillbaka lika entusiastiskt. De kunde prata om precis allt, något Ivar inte vågat göra med någon på flera år – inte sedan skilsmässan och flytten in till stan.

Men Emma var annorlunda, definitivt i jämförelse med Lisbeth, hans ex-fru. Hon ställde inga krav, hon lyssnade och delade med sig av sina egna tankar om livet, ensamheten och kärleken. Ivar kunde inte tänka sig någon bättre person att lägga sin tid på, och nu ville hon träffas. Hon hade frågat efter hans nummer och om han ville ses för en fika.

Han hade redan författat sitt svar. Visst ville han det. Men muspekaren ville inte röra sig mot ”Skicka”-knappen på skärmen. Han var osäker på om hon skulle tycka om honom i verkligheten. Hans profilbild var ett par år gammal och ganska smickrande. Han var inte alls bra på att småprata, och hur i hela friden skulle han kunna säga högt allt det han skrivit om? Tänk om hon trodde att han ljugit om allt.

Han var på väg att överge sitt svar när ett nytt mail från Emma dök upp i hans inbox. Hon undrade om han fått hennes mail eller om det kommit bort. Vanligtvis brukade han svara direkt, men den här gången hade han tvekat och tagit mer tid. Han visste ju inte vad han skulle säga.

Hon sa att hon skulle bli besviken om han sa nej, och han var nästan helt övertygad om att hon skulle bli lika besviken om de sågs på riktigt. Hon repeterade att hon verkligen ville ses och att hon, liksom han, var jättenervös. Ivar såg sig omkring i sin tomma lägenhet och bestämde sig.

”Ska vi ses på Mormors Café på lördag?” skrev han och tryckte på ”Skicka” innan han hann ändra sig.